Detta är ett tidsinställt inlägg då jag när detta publiceras befinner mig på nya äventyr. På vägen mot ett nytt liv kallar jag ju min blogg. Då jag ständigt ser till att försöka se världen med nya ögon från stort till smått. Men även ett försök att utmana mig själv, komma fram och utvecklas. Idag tar jag ännu ett sådant steg på kort tid och jag hoppas att jag efter dagens slut kommer trivas med mina beslut. Jag har varit dålig med att uppdatera er läsare med vad som händer och vad mina utmaningar är. Men det kommer säkert mer info framöver.

Den här dagens aktivitet är faktiskt värd ett inlägg i kategorin utmaningarnas år. Det var visserligen många år sen nu som jag kämpade med att tala in för folk, ja, alltså i form av redovisningar osv. Men idag var det ändå stort att jag höll i en föreläsning!! Hade jag sagt det till mig själv för några år sedan hade jag inte vetat om ja skulle skratta eller gråta. Men tur är det väl att man utvecklas. Å fortsätta att utvecklas kommer jag göra. För att  ställa mig i en stor aula med massa folk är inget som lockar idag, men kanske ja kommer fnysa åt det om något år eller nån månad. Hur som helst så tycker jag att detta är värt att lägga på minnet.  Bra gjort Ida    

Snacka om att utmana sig själv, de här trodde jag inte om mig själv. För er som känner mig så vet ni nog att jag inte är någon telefonmänniska. Älskar att umgås med folk, men tackar gudarna för internet och sms. Har alltid varit så, kommer alltid vara...eller?

Idag har jag ringt ett 20-tal samtal, nervöst till en början men gick bättre och bättre. En dag kanske jag ringer läskiga samtal utan problem vem vet. Jag anar framsteg, detta ska firas. Ett inlägg i utmaningarnas år, det blir det minsann. För i och med min nuvarande sysselsättning kommer det bli många många telefonsamtal....Nej jag är varken telefonförsäljare eller receptionist. Men va jag pysslar med berättar jag mer om en annan dag. Nu fokuserar vi på framstegen, vill du så kan du!!  

Idag har det hänt. En av mina utmaningar är avklarade. Nu på morgonen har jag nämligen varit och tömts på blod. 4,5 dl skulle de ha. Men för de fick jag två festis, en macka och lotter. Bra byte. Nej skämt å sido. Blod ger liv och det är något som alla borde ta tag i. Trodde jag skulle känna mig lite snurrig efteråt, men ikke. Det gick kanonbra. Promenaden hem gick rätt sakta dock, för jag var visst lite matt. Kände mig som en tjockis i backarna, flåsade å pustade. Men nu är jag riktigt stolt över mig själv! Ge blod, ge liv!

Eftersom året 2010 är tänkt att bli utmaningarnas år, tyckte jag att det var på tiden att jag även skapade en kategori för detta i bloggen. I den här kategorin är det tänkt att ni ska kunna följa mina framsteg och vad jag tar mig för under året som går.

För er som inte vet det, så innebär utmaningarnas år inte att jag ska hoppa bungy jump eller andra läskigheter. Utan att jag ska ta mig för saker jag tänkt på länge eller utmana mig genom att göra saker jag inte vågar eller drar mig för. Men ska alltså fortfarande vara saker som jag vill göra, inte bara för görandets skull.

Jag kan börja med att rapportera vad jag hittills har gjort. Knappt en månad har gått av året och jag har redan blivit blodgivare, inte lämnat något blod än. Men varit och skrivit in mig och väntar på provsvar. Jag har även satt upp mig i tid hos tandläkaren, en stor skräck. Dock var det sjukt lång väntetid, så funderar på att ringa någon privat istället. Vill ju komma iväg.

Det jag nu måste göra, att fundera ut fler saker som jag vill ta tag i, eller utmana mig med. Förslag är alltid välkomna, för det är ju roligt att utvecklas och kanske ni kommer på något som jag inte har tänkt på.